attare

Har ju flera gånger tidigare delat med mig av saker som misslyckade scones, viktiga möten som gått åt helvete pga glömda bilnycklar, mitt nya hem evakueringslägenheten, födelsedagpresenter som går åt skogen utan nån egentlig anledning.. Lite smått och gott ur min vardag helt enkelt. Idag skulle jag för första gången klippa klorna på min hund själv (under uppsikt av Fs mamma såklart, skulle aldrig få för mig att göra det själv men hon lovade att det var "så lätt att man inte kan misslyckas på något sätt alls")
Klipper så första och andra klon och det går bra, blir lite stöddig när jag kommer till tredje klon - och klipper i pulpan eller vadfan det heter, Rolex blödde ymnigt som det så fint heter från tassen i över två timmar efteråt. Blödde och blödde och blödde. Jag kan tamigfan inte lyckas med ett jävla skit... Det är helt jävla otroligt.
Iallafall, det jag skulle komma fram till här var en grej som Lindström skrev för ett par dagar sedan när jag meddelade att nyårsfesten hemma hos mig är inställd. (Eftersom att det hantverkarna lovade att de kunde göra på mindre än 3 månader klarar de inte av på 7 månader heller.)

elin! det är INTE ditt fel! Somliga har det, andra inte. Jag pratar om livs-flow. du förstår vad jag menar. självklart är den förbannade lgh inte klar men hey, vi fixar kul på nyår ändå.

När jag tänker efter så förstår jag faktiskt inte varför jag själv fortfarande blir förvånad. Men Hanna sa en sak i somras som jag fortfarande hänger fast vid såhär fyra månader senare "Någon gång måste det vända också" så jag hoppas på det bästa och fortsätter att bli chockad.

Och jag skiter i att jag låter som en jävla martyr men jag menar allt ur ett humoristiskt perspektiv och jag vet inte vad mer jag borde skriva..

/tobi